Underholdning
Henrik
Vært: Henrik Magnussen
Fællesskab om podcasten
Diskutér Henrik på Podland — del din mening om hvert nyt afsnit, vurdér episoderne og find andre, der elsker podcasten.
0Følgere
0Samtaler
0Episoder
Feed
Henrik
Min Stund på Jorden
Somna, har du provat att gå ut med 3D-glasögon på dig? Sådana man får på bio. Besvikelsen när man upptäcker att allting redan är 3D. Att det bara är precis som vanligt, fast lite mörkare. Innan jag skulle spela in tänkte jag köpa en färdigrätt till lunch. Jag hade solglasögon på mig, mina bästa. Jag köpte ett par skitdyra Ray-Ban när jag hade fyrtioårskris, i tron att hela mitt liv skulle förändras. Ibland blir jag förvånad över hur de har hängt med sedan dess. Annars tappar jag ofta bort saker, nycklar, kepsar och förhållanden. När jag gick in på Ica glömde jag att jag hade dem på mig. Jag märkte att jag inte såg någonting, men jag fattade inte varför. En kvinna sprang före mig i kön och jag suckade. När det blev min tur ställde kassörskan min vara precis framför mig, och jag hittade den inte, för jag såg så dåligt med solglasögonen på. Sedan satt jag i bilen och lyssnade på Laleh, Min stund på jorden, och kom på att jag haft dem på mig hela tiden. Då brast det och jag började gråta. Jag var på kräftskiva i helgen och drack en kopp kaffe på kvällen och tänkte "nu kommer jag inte kunna sova". När jag kom hem la jag mig på kudden och tänkte att då får det vara så. Det var ingen katastrof, och så somnade jag. Vad är det egentligen som gör att vi drömmer? På gymnasiet hade jag en kompis som sa att han kunde styra sina drömmar på beställning. Han tittade på sina händer och insåg att han drömde. Jag blev så avundsjuk, för det ville jag också. Jag försökte och försökte och har aldrig lyckats. Ärligt talat tror jag att han ljög för att vara märkvärdig. Men det ligger något i det där, att man när man somnar går in i något helt skyddslöst. För övrigt vill jag tacka Laleh. Tack för att du finns. Tänk att musik kan släppa loss så mycket känslor som vi bär på, obearbetade. Det spelar ingen roll om robotarna tar över allt, vi kommer ändå alltid samlas för att spela, sjunga och dansa ihop. Harriet visade mig en TikTok om hur folk levde innan den agrara revolutionen. Många tänker att det var då det gick åt skogen för oss människor, och i klippet skulle de visa hur bra det var innan man hade jobb. En stenåldersmänniska vaknar, sippar kokosdrink och undrar vad hon ska hitta på idag. Vi kom fram till att det var en väldigt tillrättalagd bild. Människan kommer inte från aporna, vi är aporna. Vi och aporna har en gemensam förfader som gick omkring på jorden för ungefär sex miljoner år sedan, och den var ingen schimpans, ingen bonobo och ingen orangutang. Ännu längre tillbaka finns en liten råttliknande varelse med lång nos och svans, som kröp omkring för sjuttio miljoner år sedan, under den tid då oljan vi kör bil på fortfarande var djur och växter och svampar. Det här är min stund på jorden. Tack Laleh. Tack Somna. Sov gott. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
2 dage siden1 t
Henrik
Ängeln i rummet
Hej Somna. Jag ska regissera en opera. Jag tycker det är sorgligt och tråkigt när man gör operan mindre än vad den är. Jag såg en fransk uppsättning av Händels Julius Caesar, där alla bara hade på sig slips och skjorta, som om man klätt kungar i Båstad tennisveckan. När jag gick på scenskolan läste vi parallellt med de som studerade opera, och en tjej där hävdade att opera var finare konst än teater, för "vem fan får gåshud av en monolog?" Det grämer mig att jag inte blev musiker. Jag spelade i sex år som barn, och alla sa att jag var duktig. Redan tidigare fick jag höra att jag sjöng bra, men det har jag låtit förtvina. Jag har köpt instrument man kan använda utan att kunna spela instrument, flöjter jag inte kan spela och en kazoo. Jag gråter alltid när jag hör Eva Dahlgrens låt Ängeln i rummet. Det finns en sån fin rad: "Här är jag med allt det andra, som gör en människa hel." Det är som att hon säger: jag hoppas du ser det goda och vackra i mig. Ängeln i rummet ligger bakom allt det jag håller på med. Ibland vill jag visa saker för dig, som när jag ville visa saker för mamma och pappa när jag var liten. Det är inte som att jag vill visa upp mig till vilket pris som helst, jag vill visa dig, men det ska vara viktigt för mig. Det som gör en människa hel är en massa olika saker. Alla saker kan man inte gilla, man måste bara acceptera dem. Men det är helheten som gör att ängeln i rummet har något att spela på. Jag tycker så mycket om den låten. Tack Eva Dahlgren för att du skrev den. Ibland när jag sitter i bilen och kör tänker jag att här sitter jag, ättlingen till en apa som gick sin egen väg, i en bil som drivs av gamla celler av växter och djur. De dog, och nu kör jag min mållösa väg. Cellerna borde man egentligen göra vackra kransar av. Det finns någon vacker, sorglig poesi i det hela. Hur kunde det bli såhär? Allt är så konstigt, och jag har svårt att se någon gudomlig mening med det. Jag lever hellre i ett universum utan rim och reson, där jag själv styr mitt öde i den mån jag kan, än i ett med ett facit som ligger färdigt över allting. Att flyga i tanken är inte farligt. Ibland känns det som att människor jag jobbar nära aldrig riktigt förstår vad det är jag håller på med. Jag återkommer ofta till den där recensionen med "lite mycket svamp", jag vet att jag tjatar om den. Men jag tror att för vissa känns det hotfullt och otäckt att jag pratar om sånt här. Och det enklaste sättet att göra det ofarligt är att säga att jag är helt obegriplig, att jag bara käkar svamp och pratar gallimatias. I samband med valet har många skrivit till mig och velat berätta om sin oro. Jag har medvetet undvikit att säga vad jag tycker, men om jag skulle svara skulle jag vilja fråga: vad ska världen med din oro till? Det är inte fel att vara orolig, men oron har inget egenvärde i sig. Om det du är rädd för händer, då löser vi det. Om det inte går att lösa, då går det inte att lösa. Jag tycker inte man ska prata politik i sociala medier. Det är åsiktsmotorer som samlar och sprider det argaste och mest kategoriska, inte en ärlig plats för verklig samhällsförändring. Vår amygdala är byggd för det som är nära i tid, den förstår sig inte på en oro som sträcker sig över år och generationer. Nu sover du nog. God natt. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
5 dage siden1 t
Henrik
Alla mina gäster
Hej Somna, och välkommen till Somna med Henrik. Jag har precis varit ute och gått i skogen, men fick noja över att jag skulle få en parkeringsbot. Det har hänt tidigare, när det var gatusopning. Så jag avbröt promenaden, för jag var rädd att sopbilen, eller ja, sopbilsföraren, skulle bli arg på mig. När vi var nyinflyttade blev jag nämligen utskälld av en sopbilsförare för att soptunnan var vänd åt fel håll. Jag såg en rolig sak på Apple Podcaster. Algoritmen tror att jag har riktiga gäster i mina avsnitt. Jag har haft flera hundra fiktiva gäster genom Somna med Henriks historia. Den här veckan gästas jag av Allan Bergvall, Genua Bogott, Palle Palster och Bror Redius. Välkomna in, alla gäster, till den här otroligt konventionella intervjupodden som bjuder in kända gäster. Allan Bergvall är snut, vilket betyder slow nutrient ugly taxpayer. Han gurglar sig med kokosfett varje kväll för att hålla infektioner och andra människor borta, och ogillar eliten och PK. Genua Bogott är skådespelare och har nyss begått premiär. Palle Palster kör en 90 ton tung lastbil väldigt fort i karusellen Disco Diskus på Gröna Hund, nöjesparken precis intill Gröna Lund. Harriet vill åka till Versailles, och när hon berättade det fick jag tårar i ögonen, för det är så fint med historieintresse. Jag berättade för henne att det var där de opererade Ludvig XIV för en böld i hans akterkastell. Utan bedövning. Han ska ha sagt "mon dieu". Bror Redius, som är språk- och svordomsexpert, redogör för vad som hade varit mer realistiskt att skrika i den situationen. Så här sitter jag nu med mina gäster Allan Bergvall, Genua Bogott, Palle Palster och Bror Redius. De har suttit utanför studion och sett alla avsnitt av Dark Matter. Jag ska inte spoila något. Serien bygger på idén om parallella universum, och det är precis sånt jag älskar. Kvantfysiken är väldigt tacksam att måla drama på. Min egen åsikt om serien befinner sig i superposition, jag både älskar och hatar den. Det finns människor jag känner likadant inför. Vi vill så gärna att saker ska vara det ena eller det andra, att en serie är riktigt bra eller riktigt dålig. Men allting är allting. Gäster: Allan Bergvall, Genua Bogott, Palle Palster och Bror Redius Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
23. sep.1 t 1 min
Henrik
Den Stora Heden
Hej Somna. Jag sänkte precis ljuset här i Äventyrsvargen. Jag tycker väldigt mycket om när det mörknar. Ibland på morgnarna när jag var liten och gick upp var vardagsrummet kolsvart. Jag kommer ner tidigt, det är vinter och mörkt ute, och jag går ner för den knarrande trätrappan. I köket har pappa ställt fram frukost. Inne i vardagsrummet sitter han själv i mörkret med en kopp kaffe och vill vara ifred. Jag återkommer till den bilden, för jag är exakt likadan. Det är något med den där privata stunden med kaffekoppen. Den betyder så mycket, och den är så kort. Jag minns när vi lekte Tripoderna på gräsmattan. Jag hade tjatat mig till att pappa skulle vara med, och mitt i leken tittade jag på honom och såg att han skrattade. Inte elakt. Han tyckte väl att jag var rolig. Men jag avsåg inte att vara rolig, jag var mitt i leken, och leken dog. Jag skämdes över att jag lekte inför honom. Det finns ett annat minne också. Mamma hade nästan alltid tid, i alla fall när jag var mindre. När jag blev äldre och började få ångest var det inte lika lätt för varken henne eller pappa. Jag var kär i en tjej som hette Therese och bodde granngårds. Hon var mitt stora romantiska intresse under mellanstadiet, och det var nog mycket för att hon bodde nära. En dag ringer det, och det är två av mina klasskamrater som berättar att de är hemma hos Therese. Jag förstod att de ringde för att gnugga det i mitt ansikte. Jag minns än idag förtvivlan över att nu var det de och Therese. Jag grät rakt ut i luften, gick in i mitt rum, la mig i sängen och skrek "nu återstår bara kniven". Och jag minns hur min mor skrattade åt mig, för det blir ju så melodramatiskt. Det är svårt som barn att förstå att vuxna har ett annat perspektiv, och som vuxen är det svårt att komma ihåg att man inte själv har det sanna perspektivet. Det finns inga sanna perspektiv. När jag bytte skola skulle hela klassen komma hem till mig. Jag hade bestämt mig för att bli populär, och ville att pappa skulle hjälpa mig bygga ett nöjesfält. Jag hade ritat skisser på allt som skulle finnas där. Tjejerna skulle leka med trähästar och killarna skulle kunna leka krig. Jag trodde att pappa skulle bygga det, och satte upp teckningen på köksdörren. Mamma och pappa lyssnar ibland, och jag hoppas att de inte tar illa upp. Jag har ju bara vuxit upp där jag har vuxit upp. Det har gett mig byggmaterial, något att bygga mig själv med. Just då var det på det sättet det var. Det gjorde det svårt för mig i vissa avseenden, men jag tror också att det räddade livet på mig. Jag är otroligt tacksam över att jag har en barndom. Och någonting som är angeläget för mig just nu är ju att jag vill äga det här. Jag vill ta hand om det här som händer nu. Jag vill inte låta åren gå och sen så har de gått Godnatt Somna. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
20. sep.1 t 1 min
Henrik
Kråkfakta
Hej ska du ha, ska du ha. Jag gör ett undantag idag och pratar dialekt. Förlåt att jag frångår konceptet. Jag vill också göra gällande en liten brasklapp: vill du göra mig glad så laddar du ner Somna med Henriks app. Men det är inget måste, det är lite det som är det fina i den här kråksången. Kråksång är ju för övrigt inte fint. Är det inte märkligt att naturen har nöjt sig med det där anskrämliga ljudet? Det är knappt ett ljud. Det är skarven mellan andra ljud. Idag ska jag berätta om hur kråkan har fått sitt läte. Kråkan är en gammal fågel. Den har fått lov att tuffa till sig rejält, och då menar jag inte väder och vind utan det hårda samhällsklimatet. Det är faktiskt svårare att vara fågel nu än det var förr. Och förr hade fågeln inget ljud alls. Det är något som fascinerar mig med tysta djur och tysta människor. Jag har alltid önskat mig en personlighet som lyssnar, men blir istället den som babblar och svarar på sina egna frågor. Jag tänker på en fika jag tog för många år sedan med en kollega som var så tyst att jag blev som en motor på allt högre varv. Förr var kråkorna omtyckta och hade inga naturliga fiender alls. Problemet var att de blev sjuka ibland, och på den tiden var det bävrarna som var djurläkare. Bävrarna såg dåligt, och eftersom kråkorna inte gav ifrån sig några ljud hände det ofta olyckor när bävrarna blev rädda och råkade klubba ihjäl dem. Så kråkstyrelsen satte sig i tysta överläggningar, vilket tar sin tid när ingen kan säga något, tills en ung kråkinna vid namn Amalfi fick en halsinfektion och råkade hosta till. De andra började härma henne. Evolutionen, som inte är en miljard små parametrar utan en impulsiv beslutsfattande kraft, sa okej, vi kör på det här, det duger. Några av kråkorna tyckte det var en dålig idé, för det är ju inget ljud. Men evolutionen hade sagt sitt. Sov gott Somna. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
16. sep.1 t
Henrik
Konspiration
Hej Somna. Hej ska du ha, vad kul att du är här. Kul att jag är här. Allt är så kul. Hur mår du? Jasså. Fan vad dark. Det var något jag sa mycket förr i Somna med Henrik, och det kommer från en kompis som satt på kyrkans barntimme när han var liten. Han skar i papp med en mattkniv, prästen kom fram och sa "så där gör man inte", kompisen tyckte att prästen hade fel och prästen tyckte att det där måste tillrättavisas. Så blev det dragkamp, och det var i den dragkampen som knivspetsen hamnade på prästens flint. Min kompis fick åka hem från barntimmen. När han sen berättade det här sa hans kompis "fan vad dark", och det är därifrån det kommer. Är den inte intressant, den där tanken om att eliten håller tyst om saker? Jag ser det på Facebook. Det kan handla om vad som helst, om vaccin eller 5G eller Trump. Varenda gång känner jag att något inte går ihop, och det är inte för att jag vet bättre. Det är för att jag inte tror att vi klarar av att tiga. Vi behöver prata och skvallra. Folk erkänner ju mord de har begått bara för att de blir fulla på krogen en kväll. Ta det där med att jorden skulle vara platt. Vad vinner man på att ljuga om det? Vad är det man uppnår? Om vi tänker oss månlandningen, att den aldrig ägde rum. Det var flera hundratusen människor inblandade. Ingenjörer, sömmerskor som sydde rymddräkterna, städare, projektledare, kodare, mekaniker. Ingen av dem har sagt ett pip på sextio år. Eller om jorden nu skulle vara platt. Då ljuger varenda pilot, varenda sjökapten, varenda astronom, alla som någon gång har byggt GPS, ett människobyggt system som fejkar ett klot så bra att det går att navigera efter. Vågar jag prata om vaccin också? Först vill jag bara säga att en kropp är ens egen kropp och att du bestämmer vad som ska in i den. Men de två teorierna tar ut varandra. Antingen gör vaccinen oss sjuka så att läkemedelsbolagen kan sälja mer, vilket skapar en evighetskostnad åt exakt de stater som enligt teorin förgiftar oss. Eller så sitter det chip i dem. Och ufona, är det inte konstigt att alla fotografier och videofilmer vi har av dem är suddiga? Jag känner att jag är lite på krigsstigen. Förlåt om det triggar. Om det här avsnittet inte är för dig finns det många andra att lyssna på. Ingen vet, alla har glömt. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
13. sep.1 t
Henrik
Att vara en Pappa
Hej Somna, nu har vi väl det trevligt här. Jag har dukat upp en picknickduk. När Harriet var liten köpte jag en picknickfilt och tänkte att vi skulle sitta i olika parker, att det skulle vara fridfullt och stillsamt och att jag skulle kunna läsa. Harriet ville inte stanna på filten. Hon ville krypa utanför den. Jag hann inte läsa. Tidigt trodde jag att det där med att vara pappa skulle vara stillsamt och harmoniskt. Den verkliga harmonin uppstod först när jag insåg att det aldrig blir som jag har tänkt mig. Jag bestämde mig för att jag hädanefter inte skulle bestämma någonting. Det skulle få bli som det blev. Det är som det är. Det tog tid innan jag förstod att ljuvligheten i det här inte alls är som en sovmorgon, eller som att dricka något när man är törstig, utan en mycket kärvare och svårare version som man långsamt växer in i. Det jag kom fram till är att jag är skyldig henne allt, men att hon inte är skyldig mig ett endaste litet dugg. Under pappaledigheten kollade jag på How I Met Your Mother medan Harriet sov på bröstet. Varje gång hon vaknade till stängde jag av och började prata och fråga om hon var okej, fast hon bara ville vända sig lite och somna om. Jag önskar att jag hade unnat mig en högre grad av skitsamma-attityd. Jag hade en känsla av att det var fel av mig att titta på en skärm när jag hade mitt barn där. Jag var så rädd för att vara en dålig pappa. Men att umgås är ju inte att stirra varandra i ögonen hela tiden. Harriet var en bebis. Hon behövde inget annat än mat och värme och närhet. Nu är hon 15 och kan vara helt i sin egen värld. Hon går förbi mig när jag sitter i soffan och tittar på tv, hon är i sitt eget flow, och jag får skuldkänslor över att jag sitter där och njuter. Är inte det att vara vuxen, att springa runt och oroa sig för att ens barn ska råka illa ut, eller för att man ska vara en dålig förälder? Det kanske inte spelar någon roll vad vi gör. Hon har blivit ännu en vuxen tänkande människa bland de andra i min värld, med drömmar och mål där jag inte alls är inblandad. Jag tänker tillbaka på min egen pappa och hur han var som pappa. Jag tänker på min farfar, som valde att lämna sitt barn. Det finns sidor i mig som liknar dem båda. På ett eller annat sätt är jag skyldig dem båda ett tack. Godnatt Somna. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
9. sep.1 t 1 min
Henrik
Våga Vågen
Hej Somna. Så kul att så många av er har hittat till appen. Jag byggde den på midsommar och det har varit väldigt kul. Du har kommit hit för att du vill ha resultat. Att jag ska vifta lite med min magiska trollstav och försätta dig i fullständig avslappning. Men det vet jag inte hur man gör. Allt jag gör är att prata, utifrån det jag själv tänker på. Inget av det som stör oss försvinner för att vi ska sova. Det som fungerar för mig är att hitta en väg igenom det. Att se om det finns ett hål att ta sig ut på andra sidan. Ibland när jag ska somna slår en tanke ner i mig som en blixt, tänk om det här händer, och hela kroppen blir stel. Det automatiska är att fly, tänk inte på det, tänk på något annat, bli arg istället. Men ibland hinner jag i kapp mig själv och säger stanna här nu. Då kommer vågen och lägger hela sin tyngd på mig, och sen är den förbi. Det som blir kvar är ingen lättnad. Det är en tomhet, nästan en sorg, för mycket av det jag har byggt upp som mig består av rädslan och skyddet mot den. Folk har sagt åt mig att jag tänker för mycket. Det är ungefär som att säga att ditt hjärta slår för mycket. Eller att du andas för mycket. Jag har börjat skriva dikter igen efter många år av att tycka att det var pinsamt. Det är lite som att titta på stjärnhimlen. De svagaste stjärnorna ser man bara i ögonvrån, och vänder man blicken mot dem försvinner de. Jag har alltid varit avundsjuk på dem som kan spela instrument. Det är en stor sorg hos mig att jag aldrig tog det på allvar, instrumentaliserandet, eller sången. Jag fick ju alltid höra när jag var liten att jag hade så fin röst. Men kanske har dikterna varit mitt instrument hela tiden. Vi är lika flytande som vattnet, och det är så motsägelsefullt, för vi letar hela tiden efter fast mark. Hur uppnår man ett tillstånd där man vågar säga ja till att man aldrig riktigt bottnar, aldrig riktigt kommer i land? Hur lär man sig acceptera att längtan finns där, men aldrig kommer att infrias mer än i korta stunder? Du är asball Somna. Sov gott. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
6. sep.1 t
Henrik
Spelet
Hej Somna. Ligger du där? När jag började på scenskolan förstod jag inte spelreglerna, men det gör jag nu. Det var en värld som inte längre var främmande för mig. Det är en känsla jag haft en gång till på senare tid, när jag dejtade en tjej som kom från en rik familj, med sina alldeles egna familjetraditioner. Det var exotiskt på ett sätt jag inte riktigt hade ord för. Idag handlar det om obegripliga regler. Jag får besök av Rutger Tyfft, i en kavaj som en gång varit brun, en slips prydd med små sextanter och en skjorta som ser ut som möglig honung med stor skjortkrage. Rutger har satt upp flera regler för vad jag får säga under samtalet. Jag får inte skratta på fel ställe, göra röster, fråga något om år 1995 eller använda ordet golf. På fritiden ägnar han sig åt spel, brädspel, kortspel och psykologiska spel, för Rutger är speldesigner. Han kommer för att berätta om spelet han håller på att skapa, ett spel som heter Levande yogurtkultur och som ligger i en mörkgrön, luddig låda. Poängen med spelet är att jagas, att springa med döden i hasorna. 800 spelare ställer sig längs väggarna i ett rum, spelet står i sin låda mitt i rummet, och så ropar alla Göran Lambert och rusar rakt in mot mitten. De som svimmar av kollisionen är automatiskt ute. Resten av reglerna får du höra om du lyssnar, för de går inte att återberätta. Sov gott. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
2. sep.1 t
Henrik
Sebastians Universum
Hej ska du ha och välkommen hit, till våran plats, till vårat gemensamma krypin. Det är en gåva för mig att få vara här med dig. Jag har nog hela mitt liv haft ett behov av ett eget krypin. Mitt första var i kapprummet på förskolan. När jag var ledsen och kände mig utanför ställde jag mig där, mellan kapporna, och kände mig fredad. Ikväll berättar jag om en kille i förskoleklass som heter Sebastian. Redan från första dagen på förskolan kände han att han inte var som alla andra. Han var inte van vid att leka med andra barn, och tyckte att de pratade högt och hårt med varandra. Han var rädd för fysisk kontakt och stod hellre och tittade på. Ofta blev han lämnad utanför, och då byggde han sig sitt eget universum i stället. Där inne är han trygg. Det måste finnas ett slott i varje universum, tycker Sebastian, så han bygger ett. Hans farfar är bagare, och en dag ska Sebastian bli det också, så i slottet finns förstås ett bageri där han står och bakar scones. Han tycker också om bibliotek och att läsa serier, så det finns ett bibliotek där med. Men någonstans i slottet står ett fönster öppet som han inte har hittat än. Det släpper in allt det som kommer att bli hans en dag. Sebastian vet inte ens om att rummet finns. Plötsligt känner han någon dra i armen. Han vaknar upp ur sin drömvärld. Där står Märta. Vad gör du, frågar hon. Sebastian svarar inget, och Märta ser frågande ut innan hon går sin väg. Han försvinner tillbaka in i sitt universum, tills hon drar honom i armen igen. Varför är du inte med och leker, frågar hon. Jag vet inte hur man gör, säger Sebastian. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
30. aug.1 t
Henrik
Öde Ö
Hej Somna. Vad glad jag blir att du finns. Jag hoppas att du har det bra. Jag gjorde en konstig grej idag. Jag skulle åka och dubba en film, men innan dess öppnade jag min väska och gick igenom vad som fanns där. Jag tänkte att det borde säga något om mitt liv, men jag kunde inte dra några röda trådar mellan föremålen. Du vet den där leken med den öde ön? Man får ta med sig tre saker. Egentligen är den ganska tråkig, för om man tar den på allvar blir svaren givna. Så ikväll byter vi ut tre mot fjorton. Vi börjar med en kniv, en yxa, en gryta, en presenning, en fiskelina och något att göra upp eld med. Redan där börjar det bli svårt, för vi har valt det viktigaste och det finns fortfarande många platser kvar att fylla. Man väljer de här sakerna med förutsättningen att man tror sig bli hämtad om tre veckor. Men tänk om man blir kvar en evighet istället. Jag vill ha med mig ost, för jag älskar ost. Problemet är bara att en ost inte uppstår ur tomma intet. Min morbror Yngve odlade sin egen mögelost i brödskrinet, år efter år, och han var min första idol i livet. Så vi ringer Gunborg Trelle på myndigheten som handlägger ansökningar om öde öar, och jag frågar henne hur det funkar med levande växter, om de räknas som en sak även när de förökar sig. Hon frågar tillbaka vad jag egentligen tänker göra där i evigheten. Och sanningen är att ingenting är evigt. Allt tar slut förr eller senare, det är bara det att allt som sker behöver en skillnad att hända emot. Till slut landar jag i att ta med min fiol, för det är något jag är dålig på, och man behöver något man kan bli lite bättre på om man ska hålla på i evigheter. Och sist en person. Någon som bara finns där. Hoppas att du sover nu, Somna. Det är bäst så. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
26. aug.1 t
Henrik
Hittegods
Hej Somna. Välkommen tillbaka till en timme med mig, som vanligt. En gång blev jag uppringd av någon med många följare på sociala medier som ville gästa podden. Jag sa nej. Genom åren har jag fått massvis med tips om hur jag skulle göra podden bättre och mer framgångsrik, och några har föreslagit att jag borde ta in gäster, gärna någon som Anis Don Demina. Jag kan inte tänka mig något värre. Hela podden går ju ut på att jag ska prata själv. Ibland hinner rädslan ikapp mig ändå, den där isande känslan att det här kanske är sista säsongen. Då tänker jag att jag hellre vill göra ett ordentligt avslut än sitta kvar och bli sur och bitter. Men det är inget jag planerar, det ligger långt bort i en framtid jag inte behöver bry mig om än. Idag ska jag intervjua Klara Bengtsson, som jobbar på en hittegodsavdelning. Hon är lite damig och jobbar på Fnyken AB, ett företag som tillverkar stolar åt påvar. En påve får nämligen aldrig sitta på samma stol två gånger, en gammal regel som en gång handlade om förgiftade stolar och stoltestare som fick prova åt honom. På hittegodsavdelningen hittar Klara det mesta som folk glömt bort, som en hel låda med borttappade tändstickor, en låda med batterier och en annan med taxar. En låda har lådor i sig, det ligger låda på låda på låda. Jag säger hejdå till Klara, men inte till dig Somna. Jag finns kvar. Nu ska jag gå hem och leta efter allt jag tappat bort. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
23. aug.1 t
Henrik
Kyrkogårdsvandring
Hej ska du ha och välkommen hit. Du är mig så kär. Vad är egentligen sant, tack att du gör detta möjligt. Tycker du att det är jobbigt med kyrkogårdar? Jag tycker de är underbara platser. Nu när jag har körkort kör jag runt och stannar vid olika kyrkogårdar, precis som mina föräldrar gjorde när jag var liten. De är lugna och tysta, man får vara ifred där. Tänk vad många platser vi människor vill vara ifred på egentligen, på bussen, i skogen och så vidare. Idag ska du och jag gå på en kyrkogård tillsammans. Vi stannar bilen vid en landsvägskyrka, någonstans i mitten av Sverige, och svänger in på en grusparkering där det inte finns några andra bilar. Allt är stilla. Vi går inte in i kyrkan, vi känner på dörren men den är låst. Det känns som att alla kyrkor var öppna hela tiden när jag var liten. Så vi går in på kyrkogården istället, på krattade grusgångar, mellan nya och riktigt gamla gravar. Och jag kan allt om alla som ligger här. Första gravstenen tillhör Greger Fnyk, född 1908. Han jobbade på sina föräldrars mejeri och tog senare över det, och dog plötsligt när han av misstag slängde ner sig själv i ett kar med mjölk. Nästa grav är äldre, en familjegrav där släkten Provinsell vilar. En av dem var Bordellen Provinsell, som packade in presenter åt folk i bygden, banbrytande minst sagt, eftersom omslagspapper inte ens var uppfunnet på hennes tid. Vid nästa sten, med en sol högst upp, vilar Viveca Varm. Hon drev en butik som hette Allt och Inget, och brukade säga "den där hade jag inte tänkt sälja" varje gång någon faktiskt ville köpa något. Vi går lite snabbare förbi de sista graven, en man som jobbade som varulv, Lena Varg och Fia som jobbade på biblioteket. Sista gravstenen stannar vi vid en stund. Där vilar Yeah Yeah Markusson. Han hade ingen kropp, utan var en sång som folk sjöng. Alla i byn var så fästa vid denna sång och folk sjöng den när barn föddes och när kalvar blev till. Häng med och sov gott. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
19. aug.1 t
Henrik
Tjena Lennartson
Hej Somna, hur mår du? Jag tror jag vet vad du svarade. Det var en gång en programledare. Medelålders, hade hållit i mikrofonen i säkert 25 år. Han jobbade fortfarande kvar på SVT, men nu som projektledare eller inslagsproducent, den sorten man ringer in när man vill ha saker gjorda snabbt. Han orkade inte ta om och ta om, höll sig till budget och dagsschema, helt enkelt för att han inte brydde sig så mycket längre. Han hette Tjena Lennartsson. I slutändan hade han blivit en väldigt ensam man, utan något umgänge utanför jobbet. En kväll satt han vid sitt köksbord och tittade på kaffet som runnit ut över bordet. Han tänkte att han borde känna sig tacksam, han hade ju mat och tak över huvudet, men tacksamheten ville inte riktigt infinna sig. Han visste inte ens vad han egentligen hade önskat att livet var. Sen var kaffefläcken plötsligt borta, och kaffet låg istället i koppen igen. Tiden hade börjat gå baklänges. Hans ex hörde av sig, och han undrade varför han någonsin känt så mycket ångest kring henne. Är det inte så att varje människa man möter fyller en funktion i ens liv just då? Tiden fortsatte baklänges och han blev ett barn igen, som om allt det här hände inuti honom. Det som störde honom mest var inte att det hade hänt, utan att han inte kunde avgöra om det hänt, händer just nu, eller skulle komma att hända. Kanske var det bara ett minne. Ett minne som inte gick att skilja från ett falskt sådant. Han bestämde sig för att inte gräva mer i det. Vem vet egentligen någonting om var som är vad, eller vad som är var i tiden? Sov gott, Somna. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
16. aug.1 t
Henrik
Typisk skåning
Hej Somna. Jag står inför en dörr av ovisshet och natten utanför dörren är kolsvart. En skåning är som bekant alltid trygg. Igår pratade jag om en skåning och sa att personen var en typisk skåning. Vad är egentligen en typisk skåning? Idag ska jag berätta det för dig. En typisk skåning har en liten hatt på huvudet, hängselbyxor och en rutig skjorta med uppkavlade ärmar. En typisk skåning är en god och frejdig person som gillar gås, ål och mål. Jag pratar om ålar ett tag. Mitt i alltihop bryter jag mig själv. Jag spelar in i en ny studio idag, för första gången, och känner mig plötsligt helt tom i huvudet, som att jag pressar fram roliga poänger istället för att låta dem komma. Utanför den nya studion är det trafik och det gör mig jättestörd. Så jag lägger ålarna åt sidan en stund. Jag återvänder till skåningarna. De är äppelkindade, kinderna nästan illröda, alla utom Brita Åkerbock, som är pastorsdotter. Hon hånas för detta varje vecka i Skånska Dagbladet. Jag berättar om gången jag var arbetslös och satt på Arbetsförmedlingen. Det kom en journalist och en man som intervjuade folk, men de gick bara förbi mig. Jag hade ett sånt sug efter att vara i tv. Dagen efter fanns det en bild på mitt bakhuvud i tidningen, och det visade sig att mannen var arbetsmarknadsministern på besök. Skåningar är, visar det sig, väldigt duktiga på att få mig att prata om min barndom och mitt jagande av uppmärksamhet. Sov gott, Somna. Mer från Somna med Henrik: https://somnamedhenrik.se/ Mer om Henrik: https://www.henrikstahl.se/ Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
12. aug.1 t 1 min